De onödiga intryckens århundrade

Jag har alltid stört mig på en sak, ett inslag i familjesidorna i varje svensk dagstidning. Det är det högst pinsamma fenomenet att skicka in en liten notis om någon som fyller år. Då menar jag inte Lina fem år som blir grattad av sina morföräldrar. Jag menar de som fyller jämt, och som måste få hela sin livshistoria berättad för sig till allmän beskådan. Jag läser alltid dessa notiser, och ibland är det ganska trevlig läsning och man kan bli inspirerad av vad Gunnar 70 har åstadkommit i sitt liv. Men då o då, eller ganska ofta, blir man bara deprimerad. Till exempel när det står om Lasse 30, 30!!! Där står att han inte klarade av gymnasiet, började som byggare nånstans men fick problem med ryggen så nu är han sjukpensionär, men han gillar ju att titta på fotboll.... Stackars Lasse, vad tjänar han på att nån sate har skickat in en artikel om hans korta, men tragiska livshistoria. Och så får jag förklarat för mig att många personer skickar in sina egna små berättelser. Hoppas vekligen att så inte är fallet med Lasse, för annars är det i särklass den sämsta kontaktannons jag sett.....

Nu drar jag till Hultsfred, för förhoppningsvis sista gången. Lovade mig själv efter 2004 års festival att aldrig åka dit igen, men Roky Erickson kommer, och då måste jag dit...