De onödiga intryckens århundrade

Och det är väl precis vad som händer i morgon. Då släpps Guns n Roses (Axl Rose) album Chinese Democracy. Brottsling som jag är så tankade jag naturligvis hem den för nån dag sedan. Och man kan väl sammanfatta det  hela med att plattan var mycket roligare när den inte fanns. Då kunde man skoja om det samt tycka synd om mr Rose som uppenbarligen villat bort sig nånstans mellan studios, stråkar och hjärnsläpp. Och så helt plötsligt efter 14 år och en jävla massa miljoner så dyker den upp. Spretigt som fan och riktigt dåligt, precis som man kunde förvänta sig. Axl rose kan dock fortfarande sjunga. Jag hade inte tyckt lika illa om det här om inte bandet hade hetat Guns n Roses. Det känns som om hela namnet svärtas ner av det här monstret. jag är glad att jag såg bandet 1993, när de hade ett uns av värdighet kvar, även om storhetsvansinnet hade slagit klorna i dem redan då. Skillnanden är väl att då var de unga och sjukt framgångsrika, så man kan ju förstå det.

Vann mot Remmen i squash för första gången på tio veckor eller nåt sådant. Detta har ju inte gett mig någon hybris alls. Det föll sig helt naturligt att skriva en dikt om den stora dagen. Här kommer den.

The day the racquet caught fire

 Showdown, Tuesday night
Centrecourt, stagefright
Through the storms of hell
Through the woes of each day
I took a breath and stood tall
Time to play some racquetball

Warm up, some doubts
Gametime, psychouts
Ten weeks of misery
Ten weeks of despair
 With my back against the wall
I played my best racquetball

On top, flammable
 Victorious, infallible
The gift of smashing
The gift of slicing
 Skills increasing even faster
 Within those four walls

 I´m the master of disaster

Det tog ganska lång tid, men nu är det gjort. Sista bastionen är stormad, spiken i kistan, droppen som fick bägaren att rinna över och allt sånt. Nu syns även bröderna Schulman i SVT, och allt mitt förtroende för Sveriges Television är som bortblåst. Det hängde redan på en skir tråd när de drog igång dansbandskampen, men nu är det kört. Ska man behöva se de där självgoda hororna så fort man öppnar ögonen?
Nu är det bestämt, den lilla tid jag ser på TV skall enbart ägnas åt sport och naturprogram. Sporten lär ju vara fri från schulmanska influenser ett tag till iallafall. Animal planet kanske klömmer in dem i nåt sorts program om apor. Den dagen den sorgen. Snälla Schulmans, jag ber er, ta inte m in sport ifrån mig.

För att det ska bli värt att göra en dokusåpa om Linda Rosings jakt på en man.
För det första måste man ju ha underlag för serien. jag lovar att jag itne kommer se ett enda avsnitt av skiten. Men jag är fruktansvärt, fruktansvärt nyfiken på vilken sorts man som överhuvudtaget skulle vilja ta i Linda Rosing, för att inte tala om stoppa dit ballen. Kvinnan har ju förnedrat sig själv gång på gång för att få synas, för att inte tala om hennes barn, som antagligen har fått en jävla massa skit från andra ungar. Räckte det inte med att knulla i teve för några år sedan, nu ska hon göra nån sorts repris, fast den här gången ska du välja och vraka bland ett antal sorgliga ursäkter till män. Sen kan hon ju tala ut om kokainorgier och övrigt, som om det vore nåt nytt runt svampen på stureplan, där springer ju Tomas Brolin runt kokainplufsig och bjuder småtjejer på vin på sin krog. Synd att det finns vettiga människor som anmäler skiten. Stockholms mest dekadenta plats finns inte i Bredäng, Alby, Fruängen, Fittja eller nåt liknande, den ligger mitt i stan och det är dit en stor del av stadens befolkning vill ta sig, men de flesta inte är välkomna. de ska få punda och svina i fred. Oj, sidospår. tillbaka till Rosing. Kanal 5 (vilken annars?) tycker alltså att det är värt att lägga ut massa pengar på den där skiten, vilket innebär att de utgår från att det finns nog med idioter ute i vårt land som kan tänka sig att slösa bort någon timme i veckan av sitt annars så spännande liv på att sitta o glo på sveriges största skämt till människa.
Jag tillhör inte de personerna, men jag är ju inte mycket bättre själv eftersom jag sitter här och spyr ur mig en massa hat gentemot en människa jag varken känner/skulle vilja känna. Framför allt borde jag ju inte vara ett skit intresserad av vad hon har för sig. Och det är jag ju inte egentligen. Men jag skulle någon gång vilja läsa min tidning utan att bli förbannad, utan att få hennes bisarra tuttar uppkörda i mitt ansikte, utan att ase hennes rödgråtna ögon efter att hon precis berättat att hennes barn mår dåligt för att mamma knarkar och knullar i teve. Skyll dig själv för helvete. Jag tycker sjukt synd om dessa stackars barn.. stackars stackars pojke och flicka Rosing, mina tankar ska gå ut till er varje gång er mors program går på teve. vissa barn kommer tycka att det är tufft att deras kompisars mamma är på teve, men de allra flesta kommer tycka att det är sjukt menlöst och det är de personerna som barnen borde umgås med i stället.

jag komme rnog ångra att jag postar det här inlägget, dels för att jag låter sjukt bitter, men också för att jag har ingea läsare. plus att jag låter allt för arg. jag är egentligen inte arg.

Dagens lyssningstips: Dia Psalma - Mamma

är min Gud