Två morgonchocker, i de onödiga intryckens förlovade land.

Jag vaknar, känner mig trött o tillomed lite full, för att citera Hästpojken.
Jag slår på datorn, precis som jag gör varje morgon, surfar in på min startsida som för nöjes skull är Aftonbladet.
Och mitt ibland all porr o knark möts jag av två meganyheter, som världen för det första inte nånsin kunde ista ut själva och för det andra är så fruktansvärt otänkbart att jag funderar på att stanna hemma från jobbet.

- Man har hittat hudblekningsmedel i Michael Jacksons hus - Jag vet, de är förmodligen planterade där av sensationsjournalister. Eller det kanske var samma person som lade dit dem som "mördade" jackson genom övermedicinering. Som om den stackars doktorn hade nånting att säga till om vad den skadade Wacko skulle stoppa i sig.

- Ricky Martin är bög - Jag vet inte vilken värld kvinnor har levt i. Men varje man som knallar runt på den här jorden och som har nån sorts koll på offentliga personer har förstått för längesen att den glade latinon har spelat på vår planhalva hela tiden, han försökte fan göra mål på mig en gång. Chocken är jämförbar med när Peter Jöback kom ut, då jag ramlade av stolen och bröt svanskotan o fick ligga med rumpan i vädret flera veckor, det var både traumatiskt och lite ironiskt.

fanfanfan, jag hatar att krypa till korset.

Jag har, under en väldigt lång tid, hävdat att Thåström är slut som artist. Jag har hävdat att han nådde sin absoluta peak Ebba Grön. jag har rent av rådissat hans senaste alster, jag slutade lyssna när han släppte Det är ni som är dmo konstiga, det är jag som är normal. folk har försökt att få mig att förstå att de två sista plattorna är magnifika. jag ha rinte lyssnat, vare sig på dem eller på plattorna. Häromkvällen hade jag inte ett skit att göra, o av en slump började jag lyssna. De två plattorna har de senaste dagarna snurrat intensivt hemma, det är så sjukt jävla bra. Så inihelvete jävla bra. Sen måste jag ändå säga att jag tycker Ebba Grön är det bästa han gjort.

Fan vilka intressanta inlägg jag producerar, det är ju konstigt att jag inte har fler än tre läsare.

facebook - vad ska man säga om "människorna" där.

för första gången kommer nu ett inlägg som kan relateras till bloggens förhållandevis nya namn.
I kategorin onödiga intryck kan man ju placera in sjukt  mycket, och Facebookprofiler och statusuppdateringar tar ju självklart plats där.

Vi vet ju alla att det finns idioter på Facebook, precis som i vanliga livet.

Men den som har stått ut mest, hittills ska väl tilläggas. Är min kompis arbetskamrat, som har haft det goda omdömet att lägga upp bilder på sin mormors begravning. Där finns kort på kistan, prästen som pratar, Morfar som står o gråter vid kistan samt alla andra som går fram till kistan i procession. Inte nog med det så har hon sen lagt upp kort på fikat efteråt, där alla ler o gör segertecken. Vafan blir det. jag kan väl inte säga att jag är finkänsligast i världen, men det finns fan en gräns. Min gräns går långt innan att ställa mig o knäppa en bild på min sörjande morfar med handen på sin livskamrats kista. tjejen i fråga måste ju vara den dummaste som går i ett par skor.

Lämna inte ut ert liv så jävla fullständigt. Av vilka skäl ni än gör det, för att få uppmärksamhet, tröst, elelr för att provocera. Det finns alltid folk som jag som kommer göra så jävla mycket narr av er dumhet. Och snälla, snälla, snälla... Sluta skriv hur jävla mycket ni älskar era flickvänner o pojkvänner. Det kanske låter konstigt för er som inte förstår, men den informationen är alltid finare när den delas mellan två, inte flera hundra.

Jag spyr.

Konsten att leva gott på gamla meriter

Låt mig först klargöra. Jag gillar verkligen Tim Burton, och jag gillar verkligen Johnny Depp. Det är helt enkelt två av de största nu levande i Hollywood. Talang, karisma och vision.

Men

Tyvärr är det så att folk blir blinda utav dessa fakta. Så fort nån har uppnått den status som dessa personer har gjort så kan de i stort sett göra vad skit som helst och folk tycker att det är det bästa som visas på en duk.

Jag syftar så klart på Alice in Wonderland som hade premiär förra veckan. Jag kan förstå att sagan är klassisk och kult, för det är en så skruvad berättelse, skriven så väldigt tidigt. Det gör det dock inte till en särskilt intressant berättelse år 2010. Temat har man ju sett otaliga gånger, med det onda mot det goda i en drömsk värld, och i mitten står en ung människa och vi som läsare/åskådare blir bombarderade med moralkakor. det är ju ungefär så som sagor fungerar, dess enda egentliga syfte är ju att undervisa barnen i rätt och fel. då tycker jag nog att Wizard of Oz är en långt många gånger bättre film, inte för att den är äldre, men den har ett mycket bekvämare berättande.

För precis som man såg när Charlie and the Chocolate Factory kom så fortsätter Burton och Depp sin extremt överanimerade och överspelade resa. Överspel är väl i sig inget ovanligt vad gäller sagor eller Depp, men det blir bara för mycket. Man känner inte ett skit för karaktärerna, för de är helt enkelt för larviga. jag tycker även att nåt är fel när man överanimerar, och inte orkar åka och scouta snygga miljöer.

men naturligtvis kommer folk att hylla den här filmen, men jag vet nog inte om de är så säkra på varför de gör det. Varför blir de så hänförda av något som är så uppenbart dåligt.

RSS 2.0