De onödiga intryckens århundrade

Jag bor i Karlstad på terminerna, men på loven brukar jag dra mig hemåt Karlskoga för att jobba o träffa kompisar.
Karlskoga är inte ett särskilt roligt ställe att vara på, även om jag måste säga att det finns tråkigare. Inte mycket händer, men då och då får nån en snilleblixt o kommer på att de ska ställa till med hejdundrande fest. Så är fallet denna onsdag. Den första, och förhoppningsvis enda, KARLSKOGAFESTEN skall äga rum. Arrangören har lyckats med konststycket att ta dit Idol-Ola, Lotta Engberg och Sten o Stanley. Men den största elogen ska de iallafall ha för att de har lyckats väcka Emilia (Big Big Girl?) ur hennes ungefär 10 år långa koma. Som grädde på moset är det den alltid lika aktuelle Richard Herrey som ska vara konferencier. Att detta är en av sommarens stora happenings, tillsammans med Rhapsody in Rock då förstås, visar väl på att KKKarlskoga är en levande bygd. Tyvärr, tyvärr, tyvärr så har till och med jag, som inte jobbar för tillfället, andra planer och kan inte delta i detta enormt viktiga, för bygden värdefulla, spektakel. Jag ska supa. Den andra väldigt givande sommaraktiviteten.

För övrigt så såg jag precis, för första gången, Fahrenheit 9/11. Jag såg den själv framför datorn, eftersom jag inte hade vett nog att köpa en dator med TV-ut. Vad ska man säga, man vet ju att Michael Moore berättar den historia han vill berätta, men samtidigt så förstår man ju att det är nåt allvarligt fel på det där landet, och förmodligen på många andra länder, kanske till och med vårt eget. Det är så otroligt mycket som sker bakom medborgarnas ryggar som de aldrig, eller sällan, får reda på. Det är bra att det finns folk som försöker luska ut dessa oegentligheter. Hur som helst är det en bra film. Förlåt Hanna för att jag aldrig ville hyra den när du ville, vet inte riktigt vad jag tänkte på.