De onödiga intryckens århundrade

Vann mot Remmen i squash för första gången på tio veckor eller nåt sådant. Detta har ju inte gett mig någon hybris alls. Det föll sig helt naturligt att skriva en dikt om den stora dagen. Här kommer den.

The day the racquet caught fire

 Showdown, Tuesday night
Centrecourt, stagefright
Through the storms of hell
Through the woes of each day
I took a breath and stood tall
Time to play some racquetball

Warm up, some doubts
Gametime, psychouts
Ten weeks of misery
Ten weeks of despair
 With my back against the wall
I played my best racquetball

On top, flammable
 Victorious, infallible
The gift of smashing
The gift of slicing
 Skills increasing even faster
 Within those four walls

 I´m the master of disaster