De onödiga intryckens århundrade

Inga pengar att åka hem för.. folk som stänger in sig i en studio på denna festdag.. the lameness is overwhelming.

Ibland får man krypa till korset och erkänna att man haft fel. Det tänker jag dock inte göra.

Jag har alltid hatat GG Allin. Jag tycker helt enkelt att han var en jävligt menlös och tragisk person som inte bidrog med mer än kass musik och som uppnått kultstatus genom att vara menlös. Som så många andra visserligen, typ Sid Vicious.

Nu har dock Tina spelat låten When I die för mig, som jag genast föll för.. förmodligen för att den är så olikt allt annat jag hört med Allin. En jävligt sjysst punkballad, med lite Tom Waits-feeling. jaja.. lite menlöst inlägg kanske, men man får alltid jobba med att revidera sina tankar om folk.. GG Allin var dock o förblir en idiot i mina ögon. Men även idioter har sina stunder, se bara på mig.

..dåligt jag stavade i förra inlägget. Får skylla på tillfällig dyslexi.

Nu, efter 10 veckors slit och ångest har jag äntligen fått min C-uppsats/examensarbete på lärarprogrammet godkänt. Känns sjukt skönt, särskilt som jag inte trodde att jag skulle klara av det. Gött med såna milstolpar ibland. Efter opponeringen visade det sig att jag inte hade så mycket att oroa mig för, men det ligger i min natur att oroa mig. Man kallas ju inte Backup-Dave för inget. Nu väntar slutterminen med praltilen som den mest kritiska biten, klarar jag den så är jag snart klar lärare. känns väldigt bra.
 
Mitt liv har varit rätt trist den senaste tiden på grund av den här uppsatsen, med undantag för vissa händelser som inte bör tas upp i den här bloggen Inte för att det gör något då väldigt få människor läser den, men ändå. Jag ser fram emot att mitt sociala liva kan bli lite bättre nu när uppsatsen är ur vägen.

Jag var i Stockholm förra veckan och såg Accidents och Asta Kask. Asta Kask är ett av mina favoritband, historiskt sett. Accidents är nog det band som jag gillar bäst just nu. Jag har sett båda innan, men inte sen de släppte nya album, så det var jävligt kul. De som inte lyssnar på Accidents råder jag att göra det, o de som gillar dem men inte förstått att de släppt nyttt säger jag att ni borde köpa Summer Dreams. Kvällen fortsatte på Kellys, där vi var nära att inte bli insläppta, det säger rätt mycket om vårat tillstånd, men det var kul. JAg blir alltid sjukt sugen att flytta till huvudstan när jag är där. Vi får se vad framtiden har o erbjuda..

Har för övrigt börjat kolla på Deadwood nu när jag har plöjt igenom Sopranos. Ytterligare en serie som har gått på svnsk tv, men som jag har negligerat på grund av att det är tråkigt att passa tevetider. Pris ske Gud för Internet som Broder Tuck skulle ha sagt.

Just nu händer inte mycket här.. Jag håller på o försäker skriva C-uppsats i religion, det går väl halvbra för tilfället får jag väl erkänna. Men det händer inte så mycket annat just nu hur som helst..

Förutom att ha skrivkramp kollar jag på Sopranos o The Office i vanlig ordning..

Tänkte mest ge er ett filmtips.. Som ni vet är jag ett stort Roky-fan, o jag lyckades få hem ännu en dokumentär/konsert-film med honom "Demon Angel, a day and night with Roky Erickson" från 1984.. riktigt intressant..

Har precis sett två filmer som jag har väntat sjukt länge, för länge, på att få se. Det tog ett bra tag att få hem dom, kan ju bero på det. Båda filmerna är dokumentärer o är vackra och tragiska på samma gång, på olika sätt.

You´re gonna miss me: Detta är berättelsen om Roky Erickson, hur han slog igenom med 1th floor elevators på mitten av 60-talet och hur han genom drogmissbruk, rättegångar och schizofreni levde i misär, omyndigförklarad. Hans yngste bror, Sumner, tycker att mamman, som har vårdnaden, missköter Roky och tar upp kampen för att få vårdnaden. Hur det gick kan man ju själv lista ut, eftersom Roky Erickson nu turnerar igen, vilket känns helt overkligt när man ser den här filmen. Jag är otroligt glad att jag fick se honom. Väldigt bra, rolig, tragisk o gripande film.

Born to lose - the last rock n´roll movie: Ännu ett tragiskt livsöde, som inte slutade lika lyckligt som Roky Ericksons verkar göra. Lech Kowalski har gjort en dokumentär om Johnny Thunders, gitarrist i New York Dolls, ett av de band som haft mest inflytande på punken o glamrocken, plus frontman i en rad andra band. Filmen täcker hela Thunders karriär, från när Dolls slog igenom 1973 till hans död 1991. Arkivmaterial blandas med intervjuer med många som spelat med thunders o de som rörde sig i hans kretsar, så som Dee Dee Ramone (RIP) och Wayne Kramer.

The Aristocrats: Hade aldrig hört talas om den här filmen från 2005, ett hundratal komiker diskuterar ett skämt, som är så sjukt att ingen utav dem drar det offentligt, det fungerar mer som ett internskämt bland komikerna själva, där de försöker dra ut på det så långt som möjligt o bräcka varandra. Skämtet heter The Aristocrats, o att höra komikerna dra det är sjukt kul. Mycket Cum, Pussy, Cock, Fuck, Vomit, Incest och så vidare, det blir inte roligare än så.

I kväll ska Sverige bli klara för Fotbolls-EM 2008

Ebba von Sydow har blivit portad från diverse krogar på stureplan, självklart en världsnyhet på Expressen.se. I vanliga fall skulle jag inte bry mig, men nu är det ju så att jag stör mig något fruktansvärt på den människan, det är kul att någon tar ifrån henne något som för andra skulle vara väldigt banalt, men för henne betyder allt. Vad ska hon göra nu, ägna sig åt vettiga saker, det finns ju inte....

Apropå inlägget innan så vet jag inte riktigt hur jag ska formulera mig, för då tror väl folk att jag tycker det är okej att ha ihjä överklassungomar, det tycker jag naturligtvis inte. Den 16-årige Riccardo sparkas ihjäl av jämnåriga kompisar. Fullkomligt vidrigt, sjukt och tragiskt på alla sätt o vis. Men varför höjs inga röster mot ungdomsvåldet när folk dör i Rosengård, Rinkeby o så vidare. Det finns ingen som drar ihop tusentals pers i en demonstration, det fyller inte spaltmeter i tidningarna osv. Fallet får så sjukt mycket publicitet av en enda anledning. Det är för att det är en kille från samhällets absoluta toppskikt, med kopplingar till kungafamiljen. Det är kul för de som befinnner sig längre ner i samhället att än en gång få veta att man är mindre värd.

Kul att människoliv värderas olika även här i Sverige. Vi är inte bättre än andra skitländer.

Vad gjorde man innan man hande mobiltelefon? Alltså, jag vet ju svaret, man ringde med sin fasta telefon och stämde träff.. Nu är det så att jag inte äger en fast telefon, onödiga abbonemangskostnader. Jag har för tillfället inte heller någon mobiltelefon, eller, jag har en, men inget fungerade SIM-kort. Jag råkade tappa bort min telefon på krogen förra onsdagen, ringde o spärrade kortet, och fick sedan tillbaka telefonen dagen efter, men jag måste vänta på nytt kort.

Det har varit en väldigt prövande tid detta, det är sjukt vad man tar såna saker för givna... Det jobbiga är att jag har två jobb som med största sannolikhet har hört av sig under tiden. Det är tur att ma nhar Internet och msn iallafall, så man kan få tag på folk o inte blir helt isolerad.. Vad gjorde man innan internet..

Har inte tittat på så värst mycket film på senaste tiden, har mest kollat på Sopranos, som jag har tänkt att plöja igenom hela serien. Och så har ju The Office säsong fyra dragit igång i staterna, finna att tanka hem ett nytt avsnitt varje fredag, sjysst att kolla på innan man drar iväg på förfest eller nåt..

Ett par filmer har jag dock att tipsa om: Planet Terror: Andra, och den i särklass bästa, delen i Grindhouse, där ju Death Proof var den första delen. Gore när det är som allra bäst, med hårda och sexiga hjältekaraktärer och en jävla massa blod och guts. Jag gillar att man har kommit på hur man kan göra dyra filmer och få dem att se billiga ut..  Halloween 2007: Rob Zombies remake på kultklassikern är sjukt snygg och väldigt bra, ger mer djup åt karaktären Michael Myers och bjuder på old school slashing. Många fans lär ha invändningar mot denna film, men jag har inga som helst. Till och med hans snygga, men vanligtvis urusla, fru gör ett bra jobb, tillsammans med hela skådespelarensembeln.

Skola: Skolan är igång som fan, och ni som har tänkt börja plugga men som drar er för det för att det kommer bli jobbigt. Jag har ett råd, läs Religion på Karlstads Universitet. Lugnare tillvaro tror jag inte man kan få, som att vara sysslolös men man slipper ångesten, för man gör något vettigt. Det börjar dock bli lite störande, för jag lär mig absolut ingenting, och det är en C-kurs jag läser. Läraren upprepar sig själv hela tiden, han pratar om exakt samma saker, ungefär som vissas bloggar här på internet. Det är fantastiskt hur folk orkar älta helt menlösa grejjer. Ska snart skriva examensarbete och hoppas på att det kommer funka, så jag kan flytta från Karlstad börja vuxenlivet, kan ju vara en idé när man är 26.

Sprit: En nära vän till Skola. För går man på universitet och bor i korridor så finns det alldeles för många tillfällen att bli full, det är inte ofta i livet som sommaren får stå i skugga till förmån för hösten vad gäller alkoholintag, men så är det verkligen. I kväll ska vi ta den årliga rundturen, när nytt folk har flyttat in i korridoren går vi runt i alla rum o alla får bjuda på nåt, brukar vanligtvis bli sprit.. jag ser fram mot ikväll, men inte mot i morron.

Squash: Helt otippat har jag hittat en annan sport än fotboll som jasg verkar tycka är rätt skoj, det kanske finns hopp för min kondition ändå, jag är ju för otränad för att börja spela fotboll på allvar igen.


Det finns tjejer som man kan få, det finns tjejer man aldrig kan få, o så finns det de mittimellan.... Det är jobbigt ibland

Jag är nästan precis hemkommen från Trondheim, dit jag var tvungen att åka för att se NOFX, som jag velat sett sen barnsben. Det var en sjysst resapå alla sätt o vis. Vi åkte upp nio pers, vi tältade på en gräsplätt mitt i city bakom en kyrkogård, vi krökade och blev alla jävligt lyckliga av att få se dom.

Spelningen var precis som jag hade trott o hoppats att den skulle vara, jävligt rolig och väldigt antiamerikansk, plus att det var lite av ett best of-set. lite menlöst kanske att skriva ner vilka låtar de körde, men det var som sagt de man kunde vänta sig, plus lite mer otippade grejjer som en Rancidcover och en Bob Marleycover. En annan höjdpunkt under giget var den idioten som stagediveade när kravalldiket var fyra meter brett, snubben landade mitt på kravallstaketet o fick gissningsvis jävligt ont. Nu återstår Rancid och Social Distortion på min måstelista. Ett steg närmare ett fulländat liv.

För övrigt så hatar jag ju norge, det var väl kanske ingen nyhet för många, men jag har inte ändrat åsikt under helgen. 90 norska kronor för en bigmac meny, vafan.

Annars så har skolan dragit igång idag, verkar bli en ganska hektisk termin, men det ska nog gå vägen den här gången med.

Sen så har jag ju kollat mycket film i vanlig ordning o jag har inte koll på alla, men kan tipsa som Cashback, som är ett bevis på att man kan göra romantiska komedier på ett annorlunda sätt, man behöver inte ha den sliskiga  Hugh GRant eller den obegåvade Richard Gere i huvudrollen. Inte ens Sandra BullCock eller Julia "HappyWhore" Roberts. Ett annat tips är 28 weeks later, uppföljaren till 28 days later, inte lika bra, men snabba o våldsamma zombies är alltid skoj, även om dessa inte är zombies i dess rätta mening, för alla vet ju hur en riktig zombie ska bete sig...

Vad är värst? Jag vet inte, rent instinktivt säger jag alternativ 1, då jag anser att det finns både positiv och negativ nationalism, pedofili däremot är genomruttet.  Skivindustrin / nöjesindustrin / radion / allmänheten / topplistemongon verkar verkar dock vara av en annan uppfattning, och de står samtliga enade. Pedofili är okej, medan nationalistiska undertoner är förkastligt.

Runt 1995 någon gång var bandet Ultimathule som störst och turnerade sverige runt med Bert Karlsson bakom sig, de kallade det vikingarock. Det kom dock fram ganska fort att bandet hade ett minst sagt shady förflutet. Musiken började i stället betecknas Vit Makt-musik och man kastades in i samma fack som mer eller mindre uttalat nazistiska band. Lite orättvist kanske, men inte helt otippat. Trots att bandet försökte städa upp sin image och avbröt spelningar om folk i publiken heilade och så vidare, så var de stämplade för evigt, framför allt så togs deras skivor bort från de flesta skivhandlares diskar för att aldrig få komma tillbaka. Jag, som så många andra vid den här tiden, lyssnade på Ultimathule, men jag gör det inte idag, och jag har aldrig delat åsikter med dem, eller de åsikter som allmänheten har utgett dem för att ha. Jag kan inte heller bestämma om det var rätt eller fel att ta bort skivorna från skivdiskarna.

Nästan ett decenium senare, runt 2003 tror jag det var, fångas soul/hip hop-stjärnan R Kelly på videoband när han knullar och förnedrar en 13 årig flicka. Först i år drar rättsprocessen igång, och under tiden som gått har R Kelly släppt tre album och tjänat otroliga summor pengar, samt fått sina videos och sin musik spelad i media dagligen. Jag ska inte döma innan R Kelly själv är dömd, men bevisen mot honom är rätt mycket starkare än bevisen om att Ultimathule fortfarande skulle vara några sorts nynazister. Nu är det ju minimalt med folk som läser den här bloggen, men jag skulle ändå vilja att folk refkleterar över vem de stödjer när de står o dansar röven av sig till barnknullarens musik på dansgolven.

"I wanna piss on you"
                      Dave Chapelle

Har inte skrivit här på ett tag, och jag förstår att ni gråter blod över det.
Detta utav den enkla anledningen att jag inte har varit upprörd på något på sista tiden, samt att jag inte har gjort så mycket roliga saker för jag har jobbat konstant i två veckor.

Det roligaste som hänt är att min kompis har gift sig, och jag fick gå på mitt första brölopp nånsin. Det var riktigt sjysst, och tack o lov kände jag inte nån press på att jag själv ska hitta nån att gifta mig med, jag har förstått att såna känslor ibland kan infinna sig på såna tillställningar.

Annars har jag kollat på mycket film i vanlig ordning, orkar inte räkna upp alla som jag sett på två veckor, och det är faktiskt ingen som är speciellt värd och nämna. Det skulle i så fall vara Transformers, som var den första film jag sett på bio på länge. Den motsvarade förväntningarna och lite till, snygga effekter och överraskande bra skådespeleri.

Jag måste ju vara upprörd på något också, grinig gammal gubbe som jag är. Den här gången får Internet ta en spark i pungen. Internet är fantastiskt på otroligt många sätt, jag och SImon diskuterade till och med att Internet kanske borde väljas in som ett av världens underverk, med tanke på den omröstning som nyss varit. Hade nån sagt för 20 år sedan att något som internet skulle komma inom en femårsperiod så hade de flesta skrattat nån i ansiktet. Nu till gnället. Såg ett program på TV3 om Anorexia, där man berättade om Pro-anorektiska communitys på internet, där folk peppar sig själva till att gå ner i dödliga vikter. JAg vet inte vad jag ska säga, mer än att det är sjuka människor som anser att de hjälper varandra. DEt jobbiga med internet är att det är väldigt svårt att komma åt såna grejjer.

Och apropå underverk, Kristusstatyn i Rio, en betongklump, blev invald medan templen i Angkor i Kambodja inte kom med. Det bevisar ju än en gång att när massan får bestämma om såna saker så går allt åt helvete. Det räcker ju med att lysna på radio eller läsa Aftonbladet så ser man ju hur värdelös massan är, de sänder och skriver vad massan vill ha, och är massan verkligen så dumma i huvet, det verkar så.

...eller "we´re not living in america and we´re not sorry" det kunde ha varit vilken rubrik som helst, jag valde den första helt enkelt för att The Clash är ett mycket tuffare band än The Sounds.

Det går ju alltid att spy galla över USA, i alla sammanhang, men anledningen till att jag skriver just nu är för att jag precis har sett Michael Moores nya film Sicko, och fy fan alltså. Det där jävla stället är ju fan ingen demokrati, va fan håller de på med. Jag skulle kunna skriva jävligt mycket om det här, men jag orkar inte, det gör mig för upprörd.

Den handlar iallafall som sjukförsäkringssystemet och vårdsystemet i USA och hur jävla knullat det är. FOlk som har sjukförsäkringar blir fortfarande ruinerade när de går till doktorn, för försäkringsbolagen gör verkligen allt i sin makt för att de ska slippa betala för patienten... Många i det landet har inte bara två, utan tre jobb för att kunna försörja sig. Och med tanke på det så kommer jag in på den nästan sjukaste scenen i filmen. George W Bush sitter o pratar med en kvinna inför en massa folk. Kvinnan säger att hon har tre jobb. Bush blir först lite mållös, men börjar sedan prata om vilka lojala medborgare hans land har, som offrar sig så för sitt land... sen skämtar han till det "do you ever get some sleep" o garvar sitt vanliga fula garv.

Jag tycker faktiskt att det här är den bästa film som Michael Moore har gjort, och man blir så sjukt upprörd över hur det funkar, o hur jävla misledda befolkningen blir. O som jag redan skrivit i ett annat inlägg så pågår väl detta här också...

Säljer borgarna ut sjukvården så är vi dömda.

Amerikanisering - fy fan

Inte hänt så mycket på ett tag. Var ute i Onsdags och sen igår, o som vanligt blev det rätt blött.
Igår hade jag det ytterst tveksamma nöjet att betala 150 spänn för att gå in på Statt i karlskoga då en viss Martin Stenmark var p besök. Inte de bäst spenderade 150 spännen i mitt liv kan man säga. Det var roliga förfester dock, som började vid 1400 ungefär då FCZ var på besök i stan o spelade mot ett lokalt lag.

Idag har jag bara kollat på film, några besvikelser och en o annan positiv upplevelse.

Evan Almighty: Uppföljaren till BRuce almighty, med Steve Carell i huvudrollen. Då jag tidigare har sagt att Steve Carell är en av de roligaste jag vet just nu så hade jag skyhöga förväntningar. Skrattade dock inte en enda gång under filmen, trots att jag var bakis. Carell kändes obekväm i rollen, osm inte kändes som klippt o skuren för honom.

1408: Mikael Håfströms Hollywoodskräckis som har blivit tokhypad, åtminstone i svensk press, för att den inte innehåller så mycket blod, utan mest psykologisk skräck. Fint filmhantverk, men det blir aldrig läskigt tyvärr, hade hoppats på mer.

Shrek 3: Jag är inget skitstort fan av dessa filmer, men när Donkey (Eddie Murphy) sjunger Cats in the cradle garvar jag som fan. Ett bra soundtrack och naturligvis skitsnygg animering,

Hannibal Rising: Filmen so förklarar varför Hannibal Lecter är så sjuk som han är. Denna har fått väldigt mycket skit, så jag var tveksam till den. Den överraskade dock positivt och var helt okej. Den var aldrig lika vidrig som till exempel När lammen tystnar, men en helt okej thriller, och en bra bakgrundshistoria till en av de vidrigaste filmserierna, och collaste skurken, nånsin

Jag bor i Karlstad på terminerna, men på loven brukar jag dra mig hemåt Karlskoga för att jobba o träffa kompisar.
Karlskoga är inte ett särskilt roligt ställe att vara på, även om jag måste säga att det finns tråkigare. Inte mycket händer, men då och då får nån en snilleblixt o kommer på att de ska ställa till med hejdundrande fest. Så är fallet denna onsdag. Den första, och förhoppningsvis enda, KARLSKOGAFESTEN skall äga rum. Arrangören har lyckats med konststycket att ta dit Idol-Ola, Lotta Engberg och Sten o Stanley. Men den största elogen ska de iallafall ha för att de har lyckats väcka Emilia (Big Big Girl?) ur hennes ungefär 10 år långa koma. Som grädde på moset är det den alltid lika aktuelle Richard Herrey som ska vara konferencier. Att detta är en av sommarens stora happenings, tillsammans med Rhapsody in Rock då förstås, visar väl på att KKKarlskoga är en levande bygd. Tyvärr, tyvärr, tyvärr så har till och med jag, som inte jobbar för tillfället, andra planer och kan inte delta i detta enormt viktiga, för bygden värdefulla, spektakel. Jag ska supa. Den andra väldigt givande sommaraktiviteten.

För övrigt så såg jag precis, för första gången, Fahrenheit 9/11. Jag såg den själv framför datorn, eftersom jag inte hade vett nog att köpa en dator med TV-ut. Vad ska man säga, man vet ju att Michael Moore berättar den historia han vill berätta, men samtidigt så förstår man ju att det är nåt allvarligt fel på det där landet, och förmodligen på många andra länder, kanske till och med vårt eget. Det är så otroligt mycket som sker bakom medborgarnas ryggar som de aldrig, eller sällan, får reda på. Det är bra att det finns folk som försöker luska ut dessa oegentligheter. Hur som helst är det en bra film. Förlåt Hanna för att jag aldrig ville hyra den när du ville, vet inte riktigt vad jag tänkte på.

Hoppas ni som läser den här bloggen, ni är en liten och halvtapper skara, hade en bra midsommar. I sure as hell didn´t.

Jag tillbringade min midsommar 20 mil söder om Oslo där vi byggde scen för Hovefestivalens räkning. Jag och Erik, som var scenbyggarnas representanter, slet vårt hårtunder torsdan o fredan då de som packat scenen hade packat med för lite grejjer, på grund av klantighet och att man räknat med att marken var plan. Arrangören hade beställt en mixplats på 6x4 meter och 8 meter hög på 30 meters avstånd från scenen. Den tog ett tag att bygga. När de ser resultatet inser de att de vill ha en mindra mixplats i stället och den ska stå 10 meter längre bak, bara att riva och göra om. På fredagsnatten, när ni andra förmodligen var fulla, käkade jordgubbar o kanske låg med nån ny bekantskap, så satt David och Erik och sågade till plywoodbitar i bäckmörker (ingen bra idé då det inte blir direkt rakt) och lappade ihop scenen där det fattades material. När vi sen ska skruva fast skiten så dör skruvdragaren. Vi lade oss 0100, gick upp 0500 och skruvade fast skiten. Sen gick färden hemåt runt 7 på morgonen lördag, och jag var hemma i Karlskoga 12 timmar senare. Kanske inte mitt livs roligaste midsommar.

Kom hem och hyrde faktiskt film, vilket är ovanligt nu för tiden, jag tycker lite synd om de som har filmuthyrningsställen, för de kommer ju snart gå omkull... hyrde The Contract, som verkade vara riktgit bra, men det visade sig att dialogen fan var sämre än de filmer jag själv och mina kompisar spelat in. Det gjorde ont o se Morgan Freeman i en så kass film, John Cusack däremot är man ju van vid att se i skitrullar. Vi hyrde också Stranger than fiction, som jag redan sett, men som är värd att se flera gånger, Will Ferrell är, tillsammans med Ricky Gervais och Steve Carell, i mina ögon de roligaste man kan se i film o teve just nu.

Så, nu har jag kommit hem efter fem dagars alkoholmarinering i festivaldyngan. Som jag redan skrivit så var det ganska motvilligt som jag beställde biljett till den festival som jag för tre år sen svor att aldrig återvända till. Men en viss rocklegend från Austin, TX, fick mig att tänka om. Och jag ångrar inte beslutet för fem öre (eller 1700 spänn snarare).

Vi drog ner på tisdagen, med målet att bo i ett husvagnsförtält, men vi var tvugna att bo på vanliga campingen första natten. Vi trivdes dock såpass bra att vi stannade där hela festivalen. Receptet på trivseln var att jag, Mula o Johan inte slog upp vårt tält i ett camp, utan ensamma, med en liten gräsplätt bara. När vi skulle spa drg i till Karlskgoa-campet, vilket gjorde att det var lugnt o fräscht utanför vårt tält hela tiden.

Campingfesterna var grymma, o fredagskvällen var den näst roligaste jag haft på Hultfred på de 4 gångerna jag varit där, Farbrornatten 2003 är den enda som kan mäta sig.

Banden då? Min vana trogen såg jag inte så många, dock nästan fler än vanligt. Och jag är i stort dett nöjd med ad jag fick se:

Torsdag:
Flogging Molly: Fy fan alltså, sånt extremt drag. Pampasområdet var fullt, och till skillnad mot hur det brukar se ut så röjde precis hela publiken. Det brukar ju på sin höjd vara bara hälften, medan resten bara står o tittar på. skitbra ljud, ett jävla sväng och ett band som älskar o spela. Mellansnacket var det inte heller nåt fel på. Kvalitetsmässigt hamnar kanske denna spelning på topp 10 någonsin för mig.

Billy Talent: Jag gillar bandet som fan, däremot så tycker jag det är roligare att lyssna på dem på skiva än på en konsert med taskigt ljud. En liten besvikelse, men inte bandets fel på något sätt.


Fredag:
Wolfmother: Jag älskar låten Woman, och det gör jag för att det är sjysst driv genom i stort sett hela låten, och den klockar in på strax under tre minuter. Jag gillar inte när de flummar ut som mest o står o jammar hur länge som helst, vilket de gjorde ganska ofta. Såg inte klart hela giget utan tröttnade efter ett tag.

Ozzy Osborne: Jag vet inte om det är kärlek till publiken eller om det är kärlek till pengar som gör att Ozzy ställer sig på scenen med halsinfektion, för det låter förjävligt. Jag tittar två låtar och tänker hela tiden, stackars de som betalat biljetten för att se Ozzy, som tur var var inte så fallet för mig.

Lördag:
Turbonegro: Jag älskar Turbonegro, och Turbonegro älskar att spela. Detta är dock den tråkigaste spelningen jag sett med dom. Kanske berodde det på att det regnade som fan samt att de spelade en del nytt material som jag inte hunnit lyssna in mig på. Hur som helst, Hank von Helvete är den roligaste frontmannen att titta o lyssna på som jag känner till just nu. Och mellansnacket är som alltid bra, det bästa kanske.

Roky Erickson:  Festivalens höjdpunkt, anledningen till att jag åkte dit. Lyckades hamna längst fram och såg allt skitbra. Roky kommer in på scenen och Atlantis exploderar, Roky står med händerna i kors och ler. Sedan hänger gitarristen på Roky hans gitarr, för det verkar han inte klara själv. Gitarristen nickar åt Roky varje gång det är dags att sjunga eller börja spela solo, och när han inte sjunger står Roky o tittar på gitarristen för att veta när han ska börja igen. Det kanske låter som en tråkig konsert, men grejjen är att hur väck han än är i skallen så levererar han sång och låtar på ett sjukt bra sätt. Publiken sjunge med på allt och jag ser folk ur sveriges musikelit som inte kan sluta le, en kille i pressdiket fäller en tär samtidigt som han hoppar runt så mycket att han inte kan ta kort.... Det är helt enkelt en väldigt stor dag för musikintresserade. Något ingen kunde hoppas på då denne man har varit omyndigförklarad på grund av sinnessjukdom tills för bara några månader sedan. Det är inte den bästa konsert jag sett kvalitetsmässigt, men upplevelsemässigt så är det den här konserten och Guns n Roses 1993 som hamnar högst upp på min lista någonsin.

Om jag återvänder till Hultsfred igen vet jag inte, det skulle vara om nåt av följande band kommer, som är de aktiva band som jag avgudar men aldrig har fått sett: NOFX, Rancid och Social Distortion

Jag har alltid stört mig på en sak, ett inslag i familjesidorna i varje svensk dagstidning. Det är det högst pinsamma fenomenet att skicka in en liten notis om någon som fyller år. Då menar jag inte Lina fem år som blir grattad av sina morföräldrar. Jag menar de som fyller jämt, och som måste få hela sin livshistoria berättad för sig till allmän beskådan. Jag läser alltid dessa notiser, och ibland är det ganska trevlig läsning och man kan bli inspirerad av vad Gunnar 70 har åstadkommit i sitt liv. Men då o då, eller ganska ofta, blir man bara deprimerad. Till exempel när det står om Lasse 30, 30!!! Där står att han inte klarade av gymnasiet, började som byggare nånstans men fick problem med ryggen så nu är han sjukpensionär, men han gillar ju att titta på fotboll.... Stackars Lasse, vad tjänar han på att nån sate har skickat in en artikel om hans korta, men tragiska livshistoria. Och så får jag förklarat för mig att många personer skickar in sina egna små berättelser. Hoppas vekligen att så inte är fallet med Lasse, för annars är det i särklass den sämsta kontaktannons jag sett.....

Nu drar jag till Hultsfred, för förhoppningsvis sista gången. Lovade mig själv efter 2004 års festival att aldrig åka dit igen, men Roky Erickson kommer, och då måste jag dit...

-Sverige fick sitt tre noll

-Nollan Paris fick sitt orginalstraff, välkommen till verkligheten lilla gumman

I morrn åker jag till Karlskoga o sen vidare till Hultsfred på tisdag. Roky Erickson, Flogging Molly, Billy Talent och Turbonegro är de konserter jag ska passa...