Att jobba inom den offentliga sektorn

har ju sina fördelar. Man är inte lika känslig för lågkonjunkturer/ekonomiska kriser till exempel. På det hela taget är tryggheten lite större, men så är även lönerna lägre. Det har jag ju accpeterat för längesedan, och har valt att jobba inom den sektorn så det ska jag ju inte klaga på. Dock kan man ju ibland ifrågasätta det värde som chefer och samhälle sätter på det arbete man utför. Detta slår en titt som tätt, men idag, idag, har jag fått ett väldigt bra exempel på hur högt mina insatser värderas. När jag har jobbat ett helt år (nåja, ett halvt) så tycker ledningen att jag är värd lite extra. Så de ger mig en julklapp i form av ett änglaspel och en julblomma modell skitliten. jag kan ju inte påstå att jag blev rörd till tårar. Men vad kan man önska sig av en verksamhet som har haft köpstopp sedan oktober.

jag ska försöka komma igång mer med mitt skrivande om film i den här bloggen, titter ju trots allt på en hel del. Har inte sett nån som berört mig sådär extra på senaste tiden, men jag tänkte från och med nu skriva om alla jag ser, förutom porren då, som tar upp cirka 40 procent av min vakna tid.

Igår såg jag Wolf Creek en fullkomligt dyngtrist australiensisk skräckfilm. Den hade verkligen ingenting. Enda gången jag ryckte till var när ett par svenskar kom i en folkabuss, det var i filmens sista självande minut. Det säger ju rätt mycket om hur bra den filmen var. Ikväll blir det Zack and Miri make a porno, som jag har längtat efter ett tag, antagligen har jag byggt upp mina förväntningar för högt.

Nu är det nog

Härmed lovar jag, HolyDriver, mig själv och alla andra som orkar bry sig att: Aldrig mer läsa Metro eller City. Detta löfte kommer med diverse undantag, till exempel om nån vill visa mig nåt, eller om man på jobbet hamnar i nåt samtal som leder till att man måste titta. Eller att jag ska spela sudoku när jag inte ha rnåt att göra på jobbet. Men jag ska inte sitta och läsa skiten varje morgon på tunnelbanan som jag gör nu. Jag måste helt enkelt dras en gräns nånstans för hur värdelös en tidning får vara. Fanns det en sådan lag så är jag säker på att åtminstone City skulle dragits in för längesen. Metro är väl något bättre, men långt ifrån. Kvaliteten är ju vidrig, och följaktligen är personerna som skriver i den rätt kassa individer. Vissa undantag finns ju naturligtvis, men johan Stael von Holstein eller vad han kallar sig, måste ju vara den vidrigaste personen som vandrat på denna jord, inräknat Kim jong Il, W, Führern och Blondinbella.
'
Problemet är ju att jag tycker det är så fruktansvärt kul att hata människor som förtjänar det, och som jag inte känner. Men jag ska nog få utlopp för det på nåt annat sätt. Aftonbladet.se finns ju fortfarande kvar.


Ibland dör saker precis när de fötts

Och det är väl precis vad som händer i morgon. Då släpps Guns n Roses (Axl Rose) album Chinese Democracy. Brottsling som jag är så tankade jag naturligvis hem den för nån dag sedan. Och man kan väl sammanfatta det  hela med att plattan var mycket roligare när den inte fanns. Då kunde man skoja om det samt tycka synd om mr Rose som uppenbarligen villat bort sig nånstans mellan studios, stråkar och hjärnsläpp. Och så helt plötsligt efter 14 år och en jävla massa miljoner så dyker den upp. Spretigt som fan och riktigt dåligt, precis som man kunde förvänta sig. Axl rose kan dock fortfarande sjunga. Jag hade inte tyckt lika illa om det här om inte bandet hade hetat Guns n Roses. Det känns som om hela namnet svärtas ner av det här monstret. jag är glad att jag såg bandet 1993, när de hade ett uns av värdighet kvar, även om storhetsvansinnet hade slagit klorna i dem redan då. Skillnanden är väl att då var de unga och sjukt framgångsrika, så man kan ju förstå det.

Ah, segerns sötma.

Vann mot Remmen i squash för första gången på tio veckor eller nåt sådant. Detta har ju inte gett mig någon hybris alls. Det föll sig helt naturligt att skriva en dikt om den stora dagen. Här kommer den.

The day the racquet caught fire

 Showdown, Tuesday night
Centrecourt, stagefright
Through the storms of hell
Through the woes of each day
I took a breath and stood tall
Time to play some racquetball

Warm up, some doubts
Gametime, psychouts
Ten weeks of misery
Ten weeks of despair
 With my back against the wall
I played my best racquetball

On top, flammable
 Victorious, infallible
The gift of smashing
The gift of slicing
 Skills increasing even faster
 Within those four walls

 I´m the master of disaster

Vad är det fråga om?

Det tog ganska lång tid, men nu är det gjort. Sista bastionen är stormad, spiken i kistan, droppen som fick bägaren att rinna över och allt sånt. Nu syns även bröderna Schulman i SVT, och allt mitt förtroende för Sveriges Television är som bortblåst. Det hängde redan på en skir tråd när de drog igång dansbandskampen, men nu är det kört. Ska man behöva se de där självgoda hororna så fort man öppnar ögonen?
Nu är det bestämt, den lilla tid jag ser på TV skall enbart ägnas åt sport och naturprogram. Sporten lär ju vara fri från schulmanska influenser ett tag till iallafall. Animal planet kanske klömmer in dem i nåt sorts program om apor. Den dagen den sorgen. Snälla Schulmans, jag ber er, ta inte m in sport ifrån mig.

Hur många idioter krävs det

För att det ska bli värt att göra en dokusåpa om Linda Rosings jakt på en man.
För det första måste man ju ha underlag för serien. jag lovar att jag itne kommer se ett enda avsnitt av skiten. Men jag är fruktansvärt, fruktansvärt nyfiken på vilken sorts man som överhuvudtaget skulle vilja ta i Linda Rosing, för att inte tala om stoppa dit ballen. Kvinnan har ju förnedrat sig själv gång på gång för att få synas, för att inte tala om hennes barn, som antagligen har fått en jävla massa skit från andra ungar. Räckte det inte med att knulla i teve för några år sedan, nu ska hon göra nån sorts repris, fast den här gången ska du välja och vraka bland ett antal sorgliga ursäkter till män. Sen kan hon ju tala ut om kokainorgier och övrigt, som om det vore nåt nytt runt svampen på stureplan, där springer ju Tomas Brolin runt kokainplufsig och bjuder småtjejer på vin på sin krog. Synd att det finns vettiga människor som anmäler skiten. Stockholms mest dekadenta plats finns inte i Bredäng, Alby, Fruängen, Fittja eller nåt liknande, den ligger mitt i stan och det är dit en stor del av stadens befolkning vill ta sig, men de flesta inte är välkomna. de ska få punda och svina i fred. Oj, sidospår. tillbaka till Rosing. Kanal 5 (vilken annars?) tycker alltså att det är värt att lägga ut massa pengar på den där skiten, vilket innebär att de utgår från att det finns nog med idioter ute i vårt land som kan tänka sig att slösa bort någon timme i veckan av sitt annars så spännande liv på att sitta o glo på sveriges största skämt till människa.
Jag tillhör inte de personerna, men jag är ju inte mycket bättre själv eftersom jag sitter här och spyr ur mig en massa hat gentemot en människa jag varken känner/skulle vilja känna. Framför allt borde jag ju inte vara ett skit intresserad av vad hon har för sig. Och det är jag ju inte egentligen. Men jag skulle någon gång vilja läsa min tidning utan att bli förbannad, utan att få hennes bisarra tuttar uppkörda i mitt ansikte, utan att ase hennes rödgråtna ögon efter att hon precis berättat att hennes barn mår dåligt för att mamma knarkar och knullar i teve. Skyll dig själv för helvete. Jag tycker sjukt synd om dessa stackars barn.. stackars stackars pojke och flicka Rosing, mina tankar ska gå ut till er varje gång er mors program går på teve. vissa barn kommer tycka att det är tufft att deras kompisars mamma är på teve, men de allra flesta kommer tycka att det är sjukt menlöst och det är de personerna som barnen borde umgås med i stället.

jag komme rnog ångra att jag postar det här inlägget, dels för att jag låter sjukt bitter, men också för att jag har ingea läsare. plus att jag låter allt för arg. jag är egentligen inte arg.

Dagens lyssningstips: Dia Psalma - Mamma

Will Ferrell

är min Gud

ångest

Folk som känner mig vet att jag kan hitta på menlösa grejer på fyllan. som borde rendera i kraftig ångest. vilket det sällan gör. Eller ja, människor tenderar att göra menlösa grejer på fyllan, det är universal lag. Jag drabas dock väldigt sällan av ångest. Förutom när jag vaknar upp och inser att jag har dansat på krogen, alltså till nån slags house/techno/trance eller vad det kan tänkas kallas.

igår dansade jag.

Degerfors åkte ur Superettan.

Stureplan

Jag har hållit mig från att gå ut där enda sen jag flyttade hit. Igår var jag dock väldigt nära, då jag gick på Berns källare. Jag blev genast påmind om varför jag inte vill gå ut där. anledningen stavas först och främst 170 kronor i inträde. Dyr öl, dålig musik och folk som reser sig ur soffan bredvid när man sätter sig ner är andra aledningar. Det känns bra att veta att man fortfarande inte vill passa in där. Ett kvitto på att mina värderingar fortfarande är sunda. Så dagens hat riktas alltså mot stureplan, föga orginellt.

idag gäller det. Degerfors IF hänger kvar i superettan vid vinst, vid förlust åker de ur. Grimsta IP klockan 14.

Jag måste kasta skit

då och då. eller ja, rätt ofta faktiskt.
Vissa skull enog kalla mig bitter, det är väldigt fel. jag skulle hellre kalla mig cynisk, och det är en rakt igenom positiv egenskap. jag funderar på att förvandla den här bloggen till en som bara klagar, dels för att jag tror att den skulle bli roligare samt att mina vanliga ventiler för klag ibland tröttnar eller inte räcker till.

Men saker ska också hyllas. idag vill jag hylla bandet Civil Olydnad (www.myspace.com/CIVILOLYDNAD)
Såg dem igår på kafé 44, för övrigt första gången jag var på det legendariska stället. Det känns bra att den svenska 80-talspunken inte är död. Samma anda som Asta Kask och Strebers med andra ord. De håller ju inte samma klass naturligtvis, men det gör inte så mycket.

Kapten Morgan och jag, en kärlek som överlever allt

kom i min famn, kära kapten. Så jag jag till min gamle vän Kapten Morgan. Vi träffades i lördags, på samma ställe som vi alltid träffas. Han är dock jävligt klurig den där kaptenen. Det är alltid en fröjd att träffa honom, träffarna börjar alltid i skratt och eufori, men ju längre kvällarna lider så byter den skepnad, till slut består han bara av luft, och har helt sugits in i mig. Hans ande får mig alltid att bete mig på sätt som jag inte förstår. Denna dag slutade vår träff med stök på dansgolv, mössor, otrevliga samtal och sömn på mindre lämpliga ställen. Efter varje träff med min kära kapten så är jag liksom mätt, det känns som om jag inte vill träffa honom på ett tag. Men så helt plötsligt står han där framför mig igen i all sin härlighet, alldeles sådär lagom bronsfärgad. Det känns som det kommer vara en evighet dit, men jag vet att jag får träffa honom tidigare än vad som är lämpligt. 

I övrigt så är Kenan kanske den roligaste personen som lever, jag vet dock inte om han är så medveten om det själv.  

Hemåt igen

Ja, i helgen åker jag hem till Alfred Nobel igen. Det har blivit ganska ofta i sommar, men oftast av vettiga anledningar. Och jag klagar ju inte, jag gillar ju att åka hem. Vissa gör det o andra inte. Lite småjobbigt att åka buss bara, men det är väl okej. I helgen ska jag se på Same old Story, myspace.com/sameoldstorysweden med bland andra Lill-Körva. De är förband till The Kristet utseende. Det blir gött de.


Litet tips

Jag brukar vanligtvis vara sjukt dålit uppdaterad vad gäller teveserier, till skillnad mot film. Så, antagligen har väl de flesta redan sett alla avsnitt av den här serien samt sitter o väntar på nya. Hur som helst. Såg reklam för serien The Riches som går på TV8. Vanligtvis hade jag väl inte direkt reagerat, då det är min vanliga reaktion när det blir reklam osv. Men nu såg jag ju att Eddie izzard spelar huvudrollen samt producerar. Värt att kolla in tyckte jag, tankade ner och har nu plöjt det som finns på väldigt kort tid. Så, gillar ni Eddie izzard, vilket man bör göra, så gillar man The Riches, inte helt otippat dominerar han stort. Apropå serier så börjar femte säsongen av The Office sändas i USA på torsdag, hoppas de gör en uppryckning, för förra säsongen var ju tyvärr den sämsta.


Free like a flying demon

För att citrera E-Type, denna H-Type kopia som så länge har berikat det svenska kulturlivet.

Det var iallafall nåt sånt det kändes som, att hoppa fallskärm. Ja, som ni förstår så kom vi iväg till slut..
vädret ställde till det som fan till en början, tack geitskaret och bekkestad. Det resulterade i ett Maxbesök utan mat och ett underbart McDonaldsbesök med mat. Tre timmar senare än beräknat var vi dock på plats på Skavsta flygplats och fick genomöfra hoppet. jävligt tuff känsla, det sammanfattar väl det hela. Film och kort finns från hoppet, men jag fortsätter min trend att inte lägga upp bilder på mig själv här, så det får bar amina kompisar se, som för övrigt väl är de enda som läser den här bloggen.. men ändå..

något att rekommendera var det iallafall... något jag inte kan rekommendera är att tömma en liter Captain morgan efteråt.

Allt jag har

Min förra dator blev ju snodd för inte allt för längesen. Därpå låg en del jag skrivit. endast en finns kvar. Så det är lika bra jag lägger upp allt jag har. dvs två väldigt banala men dyngbra grejer. Detta är en hyllning till en av punkens fäder.

Groundbreaking, soulsearching

Pioneer of punk

Lost and disillusioned

Shooter of junk


Abandoned, abused

Name written in stone

Forever in our hearts

Dee Dee Ramone

en timme kvar tills jag får reda på om det blir någon fallskärmshoppning.
Förhoppnignsvis blir det det, därefter blir jag full.


Väder

En på mitt jobb är besatt av väder. Just nu är jag det också. För dagens fallskärmshopp står och faller me det. Just nu är det mulet. Tone Bekkestad i all ära, men är hon inte lite ful ändå. Det finns ju faktiskt en väderflicka som dels är snyggare och som inte kommer från det gudsförgätna landet i väst. Jag talar förstås om Jannike Geitskaret (misstäkt norkt namn iofs). Väldigt fin. Nåja, båda förtjänar att nåt riktigt dumt händer med dem, eftersom de lovat sol idag. KOM IGEN NU FÖR FAN, BLI SOL.


hmm



Såg den här bilden på nån arg liten flickas sida. Jag vet inte vart jag ska börja.
Om nu grisarna planerar en hämnd på människosläktet för att de har blivit
ätna i hundratals år, chockonaturligt för övrigt, så har jag en känsla av att hämden

kommer vara ursklijningslös. Jag tvivlar på att Nasse med sin vilda blick och

blodtörst kommer att säga, nej men titta, här har vi en hederlig vegan, du får leva.
Den dagen hämnden kommer, är också den dagen då djur har mer vett, samarbetsförmåga
och mer sofistikerade vapen än människan. Den dagen ligger nog rätt långt fram
i tiden, men det vore onekligen rätt kul att se dem försöka. Det ironiska är väl att om vi
slutar äta kött, skjuter av djur när de blir för många osv, alltså följer dfen gode veganens väg
så öppnar vi ju den lilla lilla lilla dörr som finns för djuren att overthrowa the system. Vore det inte lite
dumt att låta dem se det ljuset i tunneln, det sista halmstrået, gnistan, hoppet...


 


Poesi, grym sådan

Ibland, då och då. ungefär en gång per år om jag ska vara ärlig, så skriver jag nåt som kan kallas en dikt. Jag tänkte försöka utveckla det lite grann. sen tänkte jag lägga upp dem här. Den första, min senaste är en ode till internetragg, som säkert en del känner igen sig i.

Her pussy´s in pixels

She´s stuck in her bed, not from sickness, but from OCD

Got to blog, got to flaunt

Seeking affection by the keyboard

Redtubathon, porndemonium, snuffomania

She aint much, but she´s the one I want


She´s a saint

She´s a face

She writes to me

For the whole world to see


 I can always rely on her

when I´m drunk, when I´m not

Her warmth reaches through the screen

Smileying, nudging, winking

She aint much, but she´s the one I want


She´s a saint

She´s a face

She writes to me

For the whole world to see


And the sex was great, varied and dirty in a clean way

Via webcam and through messenger

But like that she was gone

Deleted? Disconnected? Blocked?

She aint much, but she´s the one I want

She ain´t much, but she´s the one I want

She ain´t much, but she´s the one I want

The one I want


Omvänd effekt

Tog precis ett varmt bad, jag tänkte att det skulle bota min bakfylla som jag har dragits med hela dagen. Det slutade med att jag fick hjärtklappning, svminingskänslor och diverse åkommor. Sjukt trevligt.

Förövrigt så var det jävligt längesen jag använde bloggen, än längre sen jag skrev nåt i den. Det beror på många olika saker. jag har inte varit speciellt upptagen, men det är väl också då man inte har så mycket att skriva. Sommaren var väl sådär, mest jobb. drog dock på West Coast Riot vilket var en hit Putte i Parken var också sjysst. Emmas o Manges bröllop och Manges svensexa var också sjukt kul. Sen så blev det ju mycket öl i vanlig ordning.

Nu har jag bytt jobb och jobbar på en särskola, vilket är jävligt sjysst, men inte riktigt vad jag är utbildad till, men så länge man trivs liksom.

Så, nu har jag varit seriös nog. Jag inbillar mig inte att många kommer läsa den här bloggen den här vändan heller... men jag ska försöka skriva lite, om inte annat för att använda bloggen som något så sjukt som en dagbok, istället för en reklamsida för massa menlösa produkter som ingen människa i världen behöver (läs blondinbella, min nemesis)´

I morgon ska jag, om vädret til¨låtr, hoppa fallskärm. Ser fram emot det som fan, bara att hoppas det blir av.

Detta har hänt

HolyDriver har, efter lång och trogen tjänst lämnat karlstads universitet, med en lärarexamen i bagaget.
holyDriver har också lämnat Karlstad, åtminstone för den här gången.
holyDriver har också flyttat in i ett kollektiv i Stockholm, åtminstone tillfälligt.
HolyDriver har också börjat jobba på ett lager i väntan på något mer intressant.
holyDriver har bestämt sig för att försöka spara sina pengar för att kunna åka på någon sorts längre resa. När detta blir av är i nuläget oklart.
HolyDriver kommer alltid att tycka om de han bodde med i Karlstad 2006-2008, men han har inte träffat dem för sista gången, så ingen anledning att bli blödig.  


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0